”Det som kallas oplanerbar energi kan bli långt mer planerbar"
Det är en utbredd myt att det skulle finnas energislag som är helt oplanerbara. Med batterisystem skapas möjlighet till korttidslagring, och med exempelvis vätgas erhålls säsongslagring, skriver Ulrika Tornerefelt på Ny Teknik Debatt.
En nyckelfaktor för att Sverige ska nå målet att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären år 2045 är att vi förmår fasa ut fossila bränslen. Det innebär att vi står inför en enorm elektrifiering.
En del kan lösas med energieffektivisering, men samtidigt kommer vi att behöva mer el. En rapport från Energiföretagen visar att Sveriges elbehov förväntas öka från dagens 140 TWh till 330 TWh år 2045.
Värt att notera är att denna siffra kontinuerligt ökat för varje prognosrapport som släppts. Vi måste öka hastigheten och omfattningen av omställningen på ett kostnadseffektivt sätt, samtidigt som stabilitet, säkerhet och tillväxt säkerställs. Vi måste således producera mer fossilfri el (både centraliserat och decentraliserat), effektivisera elanvändningen genom integration av ny teknologi, bygga ut stam- och regionnäten och optimera energimarknadens leveransduglighet genom att addera energilagring.
Nu krävs stora långsiktiga investeringar, kortare tillståndsprocesser med ökad kompetens hos myndigheter, tydligare legala ramverk för energimarknaden i stort och bättre finansiella instrument för att stimulera användningen av olika former av energilagring. Vi behöver en öppen, strukturerad och faktabaserad diskussion i Sverige för att sluta breda politiska överenskommelser och skapa maximal förutsägbarhet.
En teknik får inte ställas mot en annan. Alla fossilfria teknologier bör utvärderas kring hur de skulle kunna verka tillsammans för att skapa ett starkt elsystem med hög resiliens. Annars riskerar vi generellt höjda energikostnader under de kommande decennierna.
Det stämmer naturligtvis att vind- och solkraft, liksom delvis vattenkraften, är väderberoende. Men att därav inte se potentialen i olika energislag gör att vi tappar helheten.
Inte minst när det gäller de förnyelsebara energislagen cirkulerar det myter. Den mest utbredda är att det skulle finnas energislag som är helt oplanerbara. Närmast en sanning hos många i debatten.
Läs denna riksdagsmotion från Lars Beckman från 2021: ”Det svenska energisystemet genomgår just nu en stor förändring där väderberoende produktion som vindkraft i allt högre grad fasas in i systemet, medan planerbar energi som kärnkraft fasas ut.”
En ofta outtalad utgångspunkt är att centraliserade energiproduktionsanläggningar såsom kärnkraft och vattenkraft är lösningen. Även om klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari menar att Sverige till 2045 har byggt tio nya reaktorer kommer vi att behöva sol- och vindkraft, energieffektivisering och energilagring som permanenta komplement till dessa centraliserade fundament.
Rätt hanterat kan det som kallas oplanerbar energi bli långt mer planerbar. Inte själva produktionen såklart, men däremot kan vi lagra producerad energi och därmed öka förutsägbarheten. Med batterisystem skapas möjlighet till korttidslagring, och med exempelvis vätgas erhålls säsongslagring. Dessutom är batterilager ypperliga för hantering av den volatilitet som ger upphov till frekvensinstabilitet i ett nät med ökad andel sol och vind.
Vidare kan batterier verka som backup, och därmed förhindra mycket kostsamma strömavbrott som industrin annars riskerar att drabbas av på grund av eventuella behov av planerade nedstängningar eller ytterligare ökad instabilitet i nätet. Även den så åtråvärda lokala effekten skapas genom en accelererad utbyggnad av modulära energilagringslösningar (batterisystem).
Att vi bygger ut såväl sol- som vindkraft är helt nödvändigt. En förnybar decentraliserad energiproduktion i kombination med större centraliserade anläggningar kommer att vara det mest kostnadseffektiva om vi tittar på hur konsumtionsmönstret av el utvecklas under kommande år.
Så länge diskussionen ensidigt handlar om invanda föreställningar kring de olika energislagen och hur dessa ska ställas mot varandra så tar vi inte vara på de möjligheter som finns. Teknisk utveckling och innovation kommer att öka stabiliteten och förutsägbarheten för alla energislag. Då når vi 2045-målet.
Ulrika Tornerefelt, vd och grundare, Stella Futura